Kb.Lyng - útgáfa

Några läsarkommentar om boken Jag lutar mig mot dig och flyger

2009-08-13T04:53:00.000-07:00

(obs. info längre ner på sidan)

"Vad glad jag blev av att läsa din bok! Tyckte verkligen att jag kom Buenos Aires lite närmare genom dina ord, minskade saknaden för en stund. Och tangon har du också satt ord på, utan att förenkla, förminska och banalisera. Den lever sitt eget liv i din text, liksom i verkligheten. Där fanns så många vackra meningar jag kommer gå tillbaka till och läsa om och om igen"
Ericka Nilsson, tangodansande psykolog

"mycket sälta och humor"
Birgitta Holm, författare, tanguera och professor em. i litteraturvetneskap

"Vill varmt rekommendera Kristin Bjarnadottirs prosalyriska "Jag lutar mig mot dig och flyger"
Fredrik Agell, litteraturvetare, Stockholm

"Först när jag läste högt började jag förstå. Då fattade jag meningen, rytmen ..."
Tandläkare vid Odontologen GU

"jättefin o rolig! ... sen lär jag mig en del om tangon av den sista delen"
Carlolina Windius, djurtämjare och spanskstuderande GU

"jag har läst den fina texten. Gillar den!"
Charlotte Rivero

"en lisa för själen när man kommer hem från en tangofestival och lider av abstinens"
Helena Klint, dansande konstnär i Falköping

"vissa rader är så underbart träffande, som till exempel 'andra vänner tål en mindre och mindre'"
Tanguero och författare från Uruguay

"det där med att sluta tänka, och frågan om vad man då tänker, är en tanke jag tyckte om" Tanguera och socialarbetare i Göteborg

"det finns en lätthet, enslags lättja jag tycker om och en dansant ton"
Mats, scenograf på Södermalm

"jättefina texter, som lösgodis för själen, man kan ta fram det när man känner längtan"
Anita Roempke, Göteborg.

"Härligt att läsa! verkligen! Jag liksom flög igenom den och sen var det slut. Ville ha mer. Men då kanske man får börja om. Från början...?"
Amelie Larsson, Göteborg.

"Jag tycker mycket om den! Intressant att läsa för mig som för och just börjat följa. Den öppnade flera mentala fönster hos mig!"
Per

2009-04-05T03:03:00.000-07:00

"På dansgolvet beter sig känslorna tydligare är annars.

Jag märker vem jag är varje gång och hur
jag saknar. Märker rädslan för misstag förvandlas
till lek; märker hur vrede blir blidare i smaken."

Raderna är från boken: Jag lutar mig mot dig och flyger - en tangoresa

av Kristín Bjarnadóttir
på svenska i författarens tolkning från isländskan

Staka Bokförlag 2009
ISBN: 978-91-973204-4-3
Grafisk form omslag:
Hany Hadaya http://www.h2h.is/
Grafisk form innlaga:
Johan Ekelund och Kristín Bjarnadóttir

Trådbunden, 56 sidor, mjukband, papper 120gr. Munken Lynx
mattlaminerat omslag; tryck Bulls Graphics

Boken kan även beställas direkt via författaren: tlf: 0709 747535 (SMS) eller mail: kb.lyng@gmail.com

Om boken

Jag lutar mig mot dig och flyger handlar om tangoberoende och vägen dit- enslags dokumentärdikte - eller som det sägs på bokens baksida: om argentinsk tango och kan ses som ett lyriskt resultat av en empirisk undersökning. I centrum står en dansande kvinna. Hon rör sig fritt i den urbana tangomiljön men förblir flickan från den karga isländska landsbygden.

*
Kristíns prosadikter fick bra mottagande då de kom ut i Reykjavik, både bland dansande och icke dansande läsare.
"ödmjuka dikter och lättlästa" skrev litteraturkrikern Sigurður Hróarsson, Fréttablaðið. Han ansåg tanken om att sluta tänka som bokens kulaste tanke då den väcker frågor om skapandets ursprung och huruvida skaparkraftens källor är kroppsliga eller ej.

Följande beskrivning är från en recension av Skafti Þ. Halldórsson, Morgunblaðið, Reykjavík

"folklivsbilder, starka och välskrivna … Kristín försöker, likt Borges gjorde på sin tid, att beskriva livet på gatan, i gathörnen och i danssalongerna. Men här går resandet in i en annan värld, en värld som diktjaget tydligen förtrollas av … Innerst inne är dikterna ändå främst en inre resa i ett färgrikt känsloregister, i glädje och sorg till ackompanjemang av bandonéon."

Om författaren

Kristín Bjarnadóttir bor sedan 1980-talet på västkusten i Sverige, men föddes på Islands nordkust och växte upp i en lantlig miljö där man dansade gammaldans ackompanjerad av dragspel. Som 17-åring drog hon ut i världen via Reykjavík och snart blev det jazz, nutida dans och afrodans. Kristín gick i 3-årig scenskola vid Odense Teater Danmark där dans ingick som en disciplin och under en tid då bl.a. danslegenden Nini Theilade undervisade. Under sina år inom skådespelaryrket – i Danmark, Island och Sverige – medverkade hon även i musikaler, senast Ghetto av Joshua Sobol på Göteborgs Stadsteater.

Intresset för argentinsk tango vaknade i Köpenhamn år 1992 då Kristín såg gästföreställningen Todo Tango, vilken belyste tangons historia. Fyra år senare tog hon sina första lektioner och hann med diverse workshops och tangofestivaler i Europa innan hon for till Buenos Aires.
Som poet rönte Kristín stor uppskattning på Island för "lyrisk originalitet" då dikteposet Því að þitt er landslagið (Ty landskapet är ditt)utkom i Reykjavík 1999, en diktsvit framvuxen ur spänningen mellan barnets längtan bort och den vuxnas längtan hem.

Berättelsen Världens bäste tanguero finns i bokform på isländska och spanska Heimsins besti tangoari /El major tanguero del mundo och på svenska kan den läsas här:
Världens bäste tanguero; en berättelse

P.S.
Kristín er en av sex nordiska poeter som 2009 deltar i kulturutbytesresan Norden möter Mekong, med poesifestival i Kambodias tre största städer: Battambang, Siem Riep och Phnom Penh. Se artikel i the Phnom Penh Post

upplestur sumar og haust 2008

2008-08-02T18:00:00.000-07:00

Í Listasafni Árnesinga, í Hveragerði 20. júlí 2008

Upplestrarferð í Svíþjóð fyrstu vikuna í nóvember, á vegum Forum for poesi och prosa, undir titilinum Stenarna där barn jag lekt. (Heidenstam, úr Ensamhetens tankar):

3. nóvember: Bókasafnið í Skövde, kl. 19:00 Kristín Bjarnadóttir og Jonas Hassen Khemiri

5. nóvember: Musikens hus i Göteborg kl. 19:00 Kristín Bjarnadóttir, Katarina Frostenson, Gösta Carlson og Jonas Hassen Khemiri.

7. nóvember Folkets Hus i Vänersborg kl. 19: 00 Kristín Bjarnadóttir og Jonas Hassen Khemiri

20. nóvember Vestra Frölunda kirkja kl. 19:00 Kristín flytur ljóð sín í safnaðarheimilinu að lokinni kyrðarstund í kirkju.

Að hugsa eða ekki hugsa ...

2007-11-19T16:53:00.000-08:00

Þann 26. október 2007 birti Fréttablaðið umfjöllun eftir Sigurð Hróarsson um bók Kristínar Bjarnadóttur, Ég halla mér að þér og flýg.
Þar segir m.a.

" ... auðmjúk ljóð og auðlesin, myndmálið hæverskt og orðfærið temprað, beinar myndir víða fallegar og skírar, takturinn léttur og svífandi, framvindan taktviss og tónræn.

... eftirminnilegust eru þau ljóðbrot bókarinnar sem dylja mest en vísa hæst - besta dæmið er erindi 31 á bls. 22 sem hefst á „ferð í draumi" og lýkur með himnaför; „ef þetta er lífið þá hugsa ég að við maría séum bíó fyrir guð". Hér nær skáldskapurinn sama flugi og dansinn.

En skemmtilegasta hugmynd bókarinnar er sú að hætta að hugsa, „hvað hugsar þú þegar þú hugsar ekki neitt?" (43) spyr skáldkonan þegar danskennarinn krefur hana um að hætta að hugsa (og láta dansinn taka yfir) og persóna innan ljóðsins ræður gátuna; „láttu líkamann svara", segir hún, anda, opna, fljúga. Þarna er tæpt á spursmálum er varða uppsprettu sköpunar og túlkunar, listamannseðlið, spurt hvort sköpunarkrafturinn spretti af líkamlegri kviku eða andlegum innblæstri, ... "

Dansinn dunar; ritdómur í Mbl.

2007-02-03T20:46:00.000-08:00

"Dansinn dunar"

Ritdómur eftir Skafta Þ. Halldórsson um bókina Ég halla mér að þér og flýg birtist í Morgunblaði sunnudaginn 14. janúar 2007, undir fyrirsögninni Dansinn dunar. Þar segir m. a.:

“Ljóð Kristínar eru meira og minna lýsingar á dönsum sem ljóðmælandi dansar við hitt og þetta fólk í Argentínu. En jafnframt mannlífsmyndir sterkar og vel skrifaðar. Stíllinn er knappur. Þannig er forsaga Argentínu skrifuð í þremur línum:

Í Buenos Aries býr heimsins hvítasta fólk er mér sagt.

Svartir sem ekki fórust í fremstu víglínu flúðu til

Uruguay; indjánar út úr bænum og upp í fjöll...

Nokkurn veginn þannig byrjaði saga þessarar þjóðar sem búið hefur við svo mikið ofbeldi og fasisma í gegnum tíðina. Kristín reynir, ekki ólíkt því sem Borges gerði á sínum tíma, að lýsa lífinu á strætunum, götuhornunum og danssölunum.

/… / Innst inni eru ljóðin þó ekki síst innra ferðalag um litríkan tilfinningaskala, gleði og sorg við undirleik bandonéon. “

Ég halla mér að þér og flýg

2007-01-29T08:10:00.000-08:00

Tangóljóðasyrpan Ég halla mér að þér og flýg - Engin venjuleg ferðasaga eftir Kristínu Bjarnadóttur kom út í bókarformi 2007 og var kynnt á fyrstu milongu ársins, í Iðnó við Tjörnina þriðjudaginn 2. janúar.

(Sjá frétt á heimasíðu íslenska Tangófélagsins í dálknum Allt um tangó.)

Ég halla mér að þér og flýg, er önnur bók Kristínar í ritröð um dans og enn er argentínski tangóinn í aðalhlutverki.
Hany Hadaya, tangódansari, kennari og grafískur hönnuður www.h2h.is/ sá um kápuhönnun; setning og umbrot Birgitta Jónsdóttir, skáld.

Bókin er prentuð í Litróf og Kramhúsið styrkti útgáfuna.

kb.Lyng - Bókaútgáfa - Reykjavík 2007 *ISBN – 13 -978-9979-70-055-5

Hvar fæst bókin?

Bókin er til sölu í Bókabúð Máls og menningar á Laugavegi, Pennanum í Austurstræti, Eymundsson í Kringlunni, Bóksölu Stúdenta við Hringbraut og í Tólf Tónum við Skólavörðustíg.

Á Akureyri er það Penninn Bókval - Hafnarstræti 91-93 sem sér um söluna.

Hvað segja lesendur?

„Hnyttin, skemmtileg og raunsönn ferðasaga til tangóborgarinnar Buenos Aires. Myndmálið í ljóðunum er eins og tónlist og textinn er tangóspunaflæði. Ég skynja hreyfingu, snertingu, nærveru, mýkt og spennu. Perla handa tangóunnendum.”

Bryndís Halldórsdóttir, tangódansari og kennari

"sterkur hrynjandi - mikil saga - og mögnuð undiralda sem vekur upp þrá og trega í senn.”

Linda Vilhjálmsdóttir, ljóðskáld

„ ... sterkur myndrænn heimur... ljóðin eru eins konar gluggi inn í veröld tangósins og alvöru ástríðutangódansara...“

Hrafnhildur Hagalín Guðmundsdóttir, leikskáld

Fleiri ummæli - brot úr bréfum, birt með leyfi bréfritara:

... Efni hennar kom mér satt að segja skemmtilega á óvart: mér hefur aldrei dottið það í hug fyrr, að það væri hægt að skrifa heilmikla bók um eina danstegundina. (Ég man samt, að það hefur verið a.m.k. eitt dæmi um langan ljóðaflokk tileinkaðan bara einum dansi og það akkurat í spænskumælandi heiminum, nefnilega ljóðaflokkur Federico Garcia Lorca um flamenkó). Nú kann ég ekki að meta bókina "dansafræðilega" séð, enda kann ég sjálf ekki að dansa, en ég upplifaði hana meira eins og listræna kennslubók í tangó. Það má reyndar lesa hana sem einskonar kennslubók, og uppbygging hennar gefur ástæðu til þess: fyrst kemur "teóretiskur" inngangur, svo einskonar yfirlit yfir menningasögu Argentínu, upphafslands tangódanssins, og svo er farið í einstök atriði sem tengjast dansinum, einsog dansspor, samskipti við danskennara, og heimspeki tangódanssins ("ekki hugsa neitt") o.s.frv.

Olga Markelova, skáld og bókmenntafræðingur

... var að lesa nýja, allt í senn: skemmtilega, tilfinningaríka, dulúðlega, alvarlega, lífsglaða, humoristiska ljóðabók Kristínar. Takk, Kristín!

Séra Ágúst Einarsson, prestur í Gautaborg (úr bréfi sent á hóp áhugafólks um bókmenntir)

... ég er búin að lesa báða bækurnar og fannst þær yndislegar og mjög sérstakar.
Mér fannst óskaplega gaman að gægjast inn í heim tangódansara og sjá að allskyns reglur gilda þar skráðar og óskráðar - eða kannski bara óskráðar.
Ég "fíla það algjörlega í ræmur", einsog krakkarnir segja, þegar konur fara sínar eigin leiðir í lífinu ...

Anna Karin Júlíussen
félagsráðgjafi

Ég las hana í nánast einum rykk, fljótlega eftir að ég flutti til Brighton. Og ummmm....hvað hún var skemmtileg. Og ég sem sagðist ekki hafa gaman af ljóðum. En ég las þetta bara eins og sögu. Ég hef náttúrulega svo gaman af öllu sem er S-Amerískt, mér tókst að setja mig í þín spor og ég var næstum því komin sjálf til Buones Aires. Nú er ég enn ákveðnari í að fara þangað einhvern daginn.

Freyja Kristinsdóttir,
dýralæknir í Englandi

„... lipur texti og hnyttilegur ... jafnvel ekkitangófífl skynja það og geta skemmt sér við lesturinn."
"Lárus bróðir" - Lárus Hagalín Bjarnason
stærðfræðingur m. m.

Tölvupóst með skemmtilegum athugasemdum og fyrirspurnum má senda til höfundar og útgefenda á kb.lyng@gmail.com

Heimsins besti tangóari

2006-06-17T17:56:00.000-07:00

Heimsins besti tangóari - höf. Kristín Bjarnadóttir - er smásaga um argentínskan tangó, sem kom út á íslensku og spænsku á sömu bók haustið 2005.

ummæli:

“Sagan er í raun ákaflega falleg lýsing á tangódansinum, ástríðan og tilfinningahitinn sem gjarnan er tengdur þessum dansi kemst vel til skila. Um leið er hægt að greina ákveðna angurværð og ef til vill ekki síst væntumþykju sögukonunnar til tangósins og til Bueons Aires og fær lesandinn ágætis hugmynd um þetta samfélag sem er svo nátengt þessum dansi.”

Guðríður Sigurbjörnsdóttir á vef Borgarbókasafnsins í maí 2006

www.bokmenntir.is

“Kristín hefur náð nánum tengslum við tangóinn og porteño tilfinninguna, engin vafi á því.

Nú finnst mér ég skilja hvers vegna tangó reynist evrópubúum ástríða, hún lýsir því mjög vel: nálægð hinna dansandi, reglum dansins sem þó eru ekki jafn mikilvægar og spuninn,

gleðinni við að mætast í dansinum og finna í honum sköpunarkraftinn.”

Carmen Vasco spænskukennari, Buenos Aires

www.lyngogtango.blogspot.com

["Kristín se compenetró con el tango y el sentir porteño, no hay dudas sobre eso. Y creo comprender por qué el tango apasiona a los europeos, ella lo describe muy bien: el acercamiento con la pareja de baile, las reglas de baile que no son tan importantes como la improvisación, la alegría de encontrar en la danza la posibilidad de crear."]

Carmen Vasco, Buenos Aires traductora de inglés tecnico y literario y enseñza de idiomas.

“Trúlega það besta sem ég hef lesið um tangó. ...um tilfinninguna að mætast til hins ítrasta í dansinum og helst vilja að dansinn endist til eilífðarnóns. Löng einbeitt nærvera ... ”

Johan Ekelund, sænskur tangóari , nóvember 2006

Heimsins besti tangóari/El mejor tanguero del mundo er tileinkuð tangófólkinu á Íslandi og lýsir argentínskri haustnótt eins og hún gerist á milongu í Buenos Aires. Frábær spænsk þýðing smásögunnar - El mejor tanguero del mundo - er eftir Kristin R. Ólafsson rithöfund.

Umbrot og hönnun er eftir Birgittu Jónsdóttur, Litróf sá um prentun og útgefandi er Lyng. Sjá Bókatíðindi 2005.
ISBN 9979-7005-4-8 Bókin fæst m.a. í Bókabúð Máls og Menningar, Laugavegi og Eymundsson í Austurstræti. Einnig hjá Tangófélaginu www.tango.is og í Bóksölu Stúdenta.

Um höfundinn / CV

2006-06-07T08:09:00.000-07:00

På svenska här
Español
Kristín Bjarnadóttir er búsett á vesturströnd Svíþjóðar en ólst upp í íslenskri sveit - við hefð gömlu dansanna með harmóníkuundirleik - þar sem dansaðir voru polkar rælar og masúrkar í bland við tjútt og twist. Síðar stundaði hún jazzdans, kontaktimpro eða snertispuna og afródans, en ung nam hún leiklist í Danmörku, þar sem áhersla var lögð á sviðsdans. Meðal kennara hennar voru Nini Theilade í nútímadansi og Henry Turner í jazzdansi. Á leiklistarferli sínum tók hún þátt í dansatriðum í söngleikjum, bæði í Danmörku og Svíþjóð.

Kristín vakti athygli sem ljóðskáld með ljóðaflokknum Því að þitt er landslagið árið 1999, en seinustu árin hefur hún gert dans að aðalviðfangsefni í skrifum sínum. Ljóðið Fyrsti Dansinn I – II hlaut hlaut viðurkenningu í ljóðlistarsamkeppninni Ljóðstafur Jóns úr Vör 2002 og mörg ljóð Kristínar um dans hafa birst í tímaritum og safnritum. (Sjá m.a. ljóð í Tímariti Máls og Menningar 4.tbl. 2000; 3. tbl. 2002; 3. tbl. 2005 og 1. tbl. 2007.

Sem greinahöfundur skrifar hún m.a. fyrir Danstidningen i Stokkhólmi, rit um dans sem kemur út sex sinnum á ári. (Yfirlit yfir ljóð og greinar í sænskum tímaritum hér.)

Áhugi hennar á argentínskum tangó vaknaði í Kaupmannahöfn árið 1992, þegar hún sá sýninguna Todo Tango með fjórum argentínskum dönsurum, (m.a. Daniela Arcuri og Armando Orzuza); sýning sem lýsti sögu tangósins í dansi og tónlist með ýmsum stílbrögðum 20. aldarinnar.
Síðan vorið 1996 hefur Kristín sótt námskeið hjá kennurum úr hópi hinna færustu og einkakennslu hjá Mariana de Flores og Eduardo Cappussi; Chiche Nuñez; Fernando Galera og Ezequiel Farfaro. Meðal annarra áhrifavalda eru: Gloria og Rodolfo Dinzel; Susana Miller; Graciela González, Andrea Missé; Corina de la Rosa og Julio Balmaceda; Maryline Lefor og Vincent Morelle; Cecilia González og einnig Damian Essel og Nancy Louzan.

Kristín er árlegur gestur á milongum í Reykjavík síðan 1999 og sækir tangóhátíðir í Evrópu og Buenos Aires.
Í ágúst 2005 kvaddi hún sér hljóðs með kvölddagskrá um argentínskan tangó í Norræna Húsinu, flutti þá prósaljóð sín í samleik við argentínska tónskáldið og bandoneónleikarann Carlos Quilici. Þau komu einnig fram saman á sviðinu í Iðnó á Menningarnótt ásamt dönsurunum Hany og Bryndísi.

Sjá Tangó á menningarnótt, 20. ágúst 2005

Ljóð frá ýmsum tímum má finna á eldri heimasíðu: http://mamut.com/bjarnadottir

Textar á sænsku sjá yfirlit.

Kristín Bjarnadóttir nacio en Blönduós, una pequeña aldea en la costa del noreste de Islandia. Hasta la edad de 17 años vivio en la granja familiar con sus tres hermanos y dos hermanas.
Entre 1971 y 1974 estudió teatro en Dinamarca y hacia fin de los años 80, literatura y filosofía en la universidad de Gotemburgo.
Trabajó como actriz en Dinamarca e Islandia y posteriormente en Suecia, antes de abandonar el teatro para dedicarse a escribir.
Su aparicion como poeta ocurrio en 1979, cuando varios poemas suyos fueron publicados en revistas y periódicos islandeses. Algunos de estos poemas fueron incluidos en la Antología de Nueva Poesía (Nýgræðingar í ljóðagerð 1970-1981, Idunn 1981).
En los años siguientes Kristin leyo poemas en público y en programas de radio.
Desde 1984 ha trabajado como periodista, escritora “free lance” y traductora en Islandia, Dinamarca y Suecia
En 1985 ganó un premio por Cuidado (Gættu þín), una obra de un solo acto.
En 1999 publico su libro de poemas El paisaje te pertenece, y a comienzos de 2002 fue premiada en una competencia de poesía en Islandia por El Primer Baile.
A principios de 2002 Kristín paso una temporada en Buenos Aires familiarizandose con los lugares y la gente del tango argentino.

Världens bäste tanguero; en berättelse

2005-11-30T06:03:00.000-08:00

En berättelse från Buenos Aires av Kristín Bjarnadóttir

Världens bäste tanguero

Har du lust att dansa med världens bäste tanguero? Jag tycker det låter så
- ¿Querés bailar con el mejor tanguero del mundo? - och min dansglädje färgas av frågan där vi står på det lagom glatta golvet och väntar på nästa tangolåt i den heta argentinska höstnatten. Jag hör inte pluralformen, inte heller när han upprepar frågan på engelska:
Do you want to dance with the best dancers in the world?
Vad pratade han om? Syftade han på sig själv som jag redan dansade med? Vilken konstig fråga.

Visst var han en dansare jag tyckte om och vars uppmärksamhet jag - i min egenskap av tangosökande nordeuropé - gärna velat fånga sedan våra första steg tillsammans. Det var också här - på Salón Canning vid Scalabrini Ortiz i gamla Palermo - för några veckor sedan, då han förbluffade mig med några av sina energiska virvlar. Att följa honom var en bra utmaning. Emellanåt hann jag bevittna hur han gjorde sig hemmastadd och eftertraktad på olika milongor här i tangons mekka: Buenos Aires. Och visst kom det kvällar då han inte kunde undvika mig och någon enstaka natt då vi med flit färdades tillsammans på tangons inomhusvägar. Han dansade alltid med samma koncentration verkade det som, den ena tandan efter den andra, från det att natten var ung och paren tätt samman på golvet och tills endast de fanns kvar som gjorde sig till milongans anonyma kungar och drottningar genom att stanna. Genom att fortsätta dansa när bandet slutat spela och cd-skivornas tid börjat igen. När de - på grund av trafikfara - kortkorta stegens tid var över.

Framåt småtimmarna är det den disciplinerade sortens social tango som gäller på de mest besökta milongorna. (I Europa brukar tangoälskare tala om social tango till skillnad från showdansen eller tango fantasia och även argentinaren använder den definitionen.) Färdig koreografi är otänkbar; den är improvisation, ett sökande efter ett sätt att tolka musiken på en mycket begränsad golvyta. Samspelet inom varje par för sig, dansande bröst mot bröst, kind mot kind eller panna mot kind skulle bli skrynkligt om det inte fanns ett behärskat samspel även paren sinsemellan på deras väg motsols. Krockar är något som bara ”inte händer” oavsett hur många som befinner sig på dansgolvet. Att behålla stilen och stoltheten trots alla yttre gränser, är det som fortfarande gäller för tangueros och tanguaras av i dag. precis som när tangon höll på att formas, växa fram i misären bland de fattiga och immigrerade vid Rio de la Plata. Att leva i total ovisshet är inget nytt för de argentinska hamnborna och även om tangolyriken belyser smärtsamma svek och förlorad hemkänsla så kanske det går att uppfatta dansen som en fantasifull anpassning, ett verktyg för att drömma tillsammans och göra sig oberoende av morgondagen.

Liksom i en vanlig rondell och i många samhällen är man privilegierad i den innersta ringen. Där kan misstag tänkas förekomma i skuggan av en yttre ring; där tillåts längre steg, ganchos, boleos, till och med adornos med fötter som inte följer regeln att färdas nära golvet. Så länge det finns utrymme i den innersta ringen fungerar den som en tillflyktsort för både hämningslösa och okunniga som ännu inte klarar att anpassa sig till linjen motsols. Som inte klarar att undvika krockar genom att ständigt vara beredda att ändra riktningen, stanna upp, vända högergiro till vänstergiro och få syn på de korta stegens möjligheter så att figurerna inte blir monotona upprepningar. Här – i Buenos Aires tangosalonger - är detta något som alla verkar kunna, som vore det medfött. Ja, det gäller i synnerhet dem som har några årtionden bakom sig på dansbanan! Men det är inte medfött. Inte mera medfött än ett talspråk med ord och satsbyggnad. Men möjligheten – den latenta förmågan att lära sig - är ganska säkert medfödd.

Social tango kräver färdighet och fantasi och de flesta låter milongorna vänta till att börja med, medan tangons grundlagar håller på att bygga bo i kroppen. Det har man prácticas för, eftermiddag eller kväll. Här på Canning lever en tradition med måndagspráctica för män, i intervallen mellan två kurser. Det upptäckte jag av misstag genom att delta. Det var min allra första måndagsafton i Buenos Aires och jag var på plats i god tid för att gå den senare kursen med Natalia Games och Gabriel Angio. Jag såg män dansa med män - och även kvinnor med män - och en vänlig man bjöd mig att öva tillsammans med honom. Efter ett tag frågade han om jag ville försöka föra. Vi bytte roller och jag började skärpa mig och kolla uppmärksamt vilka mönster läraren Gabriel höll på att öva tillsammans med olika killar i gruppen. Ett bra tag turades vi om att föra vilket berikade oss med många skrattretande experiment, allt medan jag av hela mitt hjärta beundrade den argentinska mannen: Vilket öppet sinnelag! Och denna min beundran fortsatte faktiskt även när jag förstod att det här var en särskild práctica för män. Kvinnor deltog ju som jämlika. När kursen sen började övergick man till traditionell rollfördelning, kvinnor övade sin följarförmåga och männen sin förning.

Närheten kräver att jag mår bra tillsammans med den jag dansar med och jag lär mig att må bra tillsammans med flera. Håller på att utveckla min kropps eget tangolexikon. Samtidigt lär jag mig att inte se dem jag inte tror jag kan ha det bra tillsammans med just nu. Kanske inte alls dem som jag inte känner eller vilkas dans jag inte hunnit kolla in. I Buenos Aires bjuder man upp med ögonen. Frågetecken skickas med ögonbrynen vid behov. Ingen skall behöva få nobben. Traditionen bjuder helt enkelt att man träffas i utkanten av dansgolvet ifall invitationen är ömsesidig. Kvinnan väntar, går den kortaste vägen när klartecken skrivits i luften medan mannen påtar sig den längre vandringsvägen. På traditionella milongor anses det oartigt att utan förvarning gå till någons bord och bjuda upp med ord. Bland de yngre generationerna är det okej i fall man känner varandra och då blir det lika mycket okej att säga nej.

Om inte cortinan fanns vore det mera komplicerat att hitta en danspartner. Cortinan är den traditionella paus efter varje tanda som brukar vara fyra danser, fyra låtar från tangomusikens skattkammare. Fyra tangos, fyra tangovalser eller fyra milongalåtar. (Och utan förvarning
kommer en rad rocklåtar och ibland salsa eller den argentinska folkdansen chacarera). Milongan är den dans som ger tangobalen eller tangofesterna sitt namn. Ordet milonga har på det viset en dubbel betydelse. Den är den äldsta dansen i tangofamiljen och kräver glada och rotade fötter, som rör sig snabbt. Ofta talar man om dansen milonga som tangons mamma, eller föregångare, tillsammans med candombe, afroargentinarnas dans.

I cortinan lämnar alla golvet. Det uppfattas som en självklar artighet, lika väl som att byta danspartner. Om någon dansar med samma person två eller flera tandar i följd är de dansande livskamrater, kärlekspar eller ett blivande kärlekspar. De flesta respekterar den tolkningen både på eftermiddagsmilongor och på kvällsmilongor fram på småtimmarna. Många gånger är det först efter klockan tre på morgonen den täta klungan på dansgolvet börjar tunnas ut, och före dagens inbrott kan mirakel äga rum. Det är då man lättast kan ta ut svängarna och njuta av Osvaldo Puglieses 40- talstangos och även Piazzolla.

*

Det regnar i natt. Höstnatt i början av april. Golvet på Canning sägs vara något av stans bästa. Men taket läcker. I år finns många tak som läcker i Buenos Aires. Dropparna skyndar igenom, hamnar i utkanten av dansgolvet som för att påminna oss om att det är kris. Att vad som gäller kanske mer än någonsin är att tangoa sig framåt.

Under den fjärde timmen börjar jag dansa med Alexander. Jag har för mig att vi inte dansat med varann sen natten till långfredag. Det var de sista tandorna på Niño Bien, jag hade tagit av mig all fotprydnad, dansade barfota i dammiga tygskor med flata läderdanssulor och kunde utläsa av några ungdomars ansiktsuttryck att jag var lite komisk på fötterna.

Jag mår bra tillsammans med denne långe mörkhårige, tangomaniske kille, nu när de långa stegens tid har börjat. Den galna våghalsiga tiden. Närheten är frihet, inte flirt när vi dansar. Det oskrivna förbudet mot höga boleos är borta. Och han mår bra tillsammans med mig. Kan tillåta sig uppsluppenheten, det att leka fram något utan att veta vart det leder, överraska både sig själv och sin partner. Jag finner det lätt att följa honom och när jag missförstår något förvandlar han det till ett material för fortsatt improvisation.

Jag vill dansa med dig igen, säger han, inte nästa tanda men nästa därefter. Var är du någonstans? Se till att jag hittar dig! Han har sällskap av en grupp unga kvinnor denna natt, säkert i hans egen ålder närmare trettio och jag ser att en av dem sitter kvar vid bordet och väntar. De dansar. I ett nytt famntag. Byter energier. Hon når honom till bröstet, nätt med japanska anletsdrag. Lugn. Snabbt som en blixt anpassar han sin förning till hennes temperament, hennes kropp, hennes balans, deras möjligheter i en gemensam dans. Och efter ett evighetsögonblick åt andra möjligheter tillsammans med mig.

Efter vår andra tanda tycker jag det är dags att dra, slå följe med kompisar som bor i San Telmo, då kan jag hoppa av bilen någonstans i Congresoområdet där jag bor. Jag är nöjd, bättre kan det knappast bli, jag har dansat med ett antal bra dansare. Tycker det vore oartigt att vänta på fler tandor med Alexander och jag känner inte för att dansa med någon annan.
Just det … jag skall handla cd:s hos Jorge att ha med till Europa. Jorge som kör taxi och kallar sin verksamhet för Taxi Milonguero, säljer hembrända tangofavoriter, dansar till sig kunderna och kör hem dem sen. Jag har inte hittad någon garanterat bra cd med Carlos Di Sarli och …

Och sen i uteskorna.

Jag har bytt sko på den ena foten och tagit av mig dansskon på den andra när jag ser honom på några meters håll.
Han tittar på mig! Står med lugna väntande armar … står snett framför mig. Alldeles utan ansiktsmimik. Utan att komma närmare. Det behövs inte. Jag vet vad han vill och det vet han när jag glider i dansskorna igen. Mina specialsydda skor från Farroni håller på att bli bra, har börjat anpassa sig till mina fötter. Han rör sig i riktning mot dansgolvet och väntar i utkanten.

Det är mellan två tangos i femte timmen som frågan om världens bästa dansare kommer. På grund av att jag hör fel två gånger i rad hinner jag tänka: Lider mannen av storhetsvansinne! Har han några äventyrliga planer på hjärtat eller … kanske han är betydligt bättre dansare än jag har förstått. Men världens bästa?
Vad menar du? Syftar du på dig själv? frågar jag sen för att komma underfund och för att vara schysst.
Mig kan vi glömma säger han just som vi hittar varann i ett klassiskt famntag. Jag vet att här finns folk som gärna ser på när du dansar med mig men jag syftar på något annat.
Ta och kolla i tre sekunder vad som händer på golvet. Då ser du världens bästa dansare.

Och jag lånar lite uppmärksamhet från mig själv, musiken och dansen för att se om jag kan gissa vad han menar. Fabian Salas rör på sig! Otroligt! Han har annars suttit vid ett bord intill dansgolvet och samtalat med andra medelålders män hela natten. Men är han världens bäste dansare nuförtiden? Och vem är det egentligen han dansar med. Inte hon som han brukar dansa uppvisningsdans med. Jag ser Dario, en ung showdansare som fick jobbet som assistent under den internationella tangofestivalen i regi av Fabian och Gustavo Naveira som hölls före påsk, men just nu sitter han bara och småpratar med kompisarna. Ute på golvet finns högst tio par. Nej jag ser inga berömda dansare förutom Fabian. Vissa ansikten har jag sett förut men, … nej. Till och med paret som uppträdde vid tvåtiden har dragit. Ezequiel och Sabrina som skakar på ändan ibland med en alldeles säregen charm. För showdansare gäller det att hitta sina särdrag och visualisera dem. Som Geraldina tillåter sig med bravur. Går i spagat utan förvarning, inte i luften som balettdansare utan ner på golvet, och som en fjäder upp igen. Ibland stiger hon snett ner på hälarna så att de höga skoklackarna läggs vågrätt på golvet och fotföringen verkar gatudansaktig eller fullkomligt galen. Geraldina är den tangodansös som är mest på modet nu och populär bland milongaarrangörerna, hon drar bra med publik, ung, mjuk och vacker med övertygande lugn i varje gest. Men hon är inte här. Inte nu.

Vad syftar mannen på. Vilka talar han om. Och vem är han själv? Svaret på sista frågan söker jag inte med ord. Jag kallar honom Alexander och kanske är han en nordamerikansk ryss från början. Det vet jag inte och inte heller om och när han i så fall immigrerat till Buenos Aires. Staden som överskrider alla gränser i mitt huvud när jag försöker fatta vad han kan tänkas mena. Menar du Fabian Salas?
Nej. Fabian dansar just nu och det är ovanligt att se honom dansa på milongor. Jag tänker inte speciellt på honom, jag menar dessa världens bästa dansare som passar på att njuta de sista timmarna, går sent ut på golvet och ingen ser dem. De dansar inte för åskådare, dansar som bäst när de flesta har gått hem, dansar inte för andra och ingen känner till dem. De är världens bästa tangodansare. Ser du inte, det här är magi! Världen har ingen aning. Du vet det. Jag vet det. Det är bara att spara som ett personligt minne. Som ett litet hemligt under, säger Alexander som trycker mina knän neråt med handkraft upprepade gånger när det ena eller det andra fastnar i luften i ovisshet och förundran mellan hans oförutsägbara virvlar och oväntade riktningar som jag plötsligt står stilla i.

Nya naturlagar hade börjat göra sig gällande. Jag vet inte vart tyngdkraften tog vägen, men jag vet att det verkade betydligt svårare att byta skor andra gången jag förberedde avsked med min älsklingsmilonga i Palermo denna tisdagsmorgon. Kanske var det ett slags mord att lämna magin medan det fortfarande fanns folk i den.

Buenos Aires 9 april

*
Om författaren kan du läsa här.
Berättelsen ovan har publiserats i bokform på isländska och spanska år 2005 / ISBN 9979-7005-4-8

Av samma författare: Jag lutar mig mot dig och flyger - en reseskildring, Staka Bokförlag 2009 (Ég halla mér að þér og flýg - engin venjuleg ferðasaga) prosadikter om tangoberoende och vägen dit.

Några översättningar från dikteposet Því að þitt er landslagið / Ty landskapet är ditt, finns i Ariel * Tidskrift för litteratur nr. 2 - 3, 2001, http://www.ariel.nu

El mejor tanguero del mundo

2005-11-30T05:21:00.000-08:00

foto©Kristín Bjarnadóttir

"Kristín se compenetró con el tango y el sentir porteño, no hay dudas sobre eso. Y creo comprender por qué el tango apasiona a los europeos, ella lo describe muy bien: el acercamiento con la pareja de baile, las reglas de baile que no son tan importantes como la improvisación, la alegría de encontrar en la danza la posibilidad de crear."

Carmen Vasco, Buenos Aires
Traductora de inglés tecnico y literario y enseñanza de idiomas.

"Kristín has come into deep contact with tango and the porteño way of feeling, there is no doubt about that. Now I think I understand why tango is a passion for Europeans, she describes it very well: the closeness to the dance partner, the dance rules, which are not so important as improvisation, the happiness to find the possibility to create through the dance."
Carmen Vasco
carmenvascofm@yahoo.com.ar ( spænskukennari í Buenos Aires)

***
"Kristin traza un mapa poetico de un espacio simbolico: la pista de baile. Atravesar la linea que lleva al circulo magico de la pista es entrar en un territorio regido por las leyes de las miradas, los roces y los temblores de los cuerpos. Alli las credenciales se definen por las reglas del instinto, la destreza y la leyenda de personajes de la noche portena. Kristin explora esa superficie con tacos altos y zapatillas, con curiosidad y entrega. Posiblemente descubre en los brazos del "mejor tanguero del mundo" algo de si misma que ignoraba. Quizas al filo de la madrugada no es la misma, quizas el mejor tanguero del mundo es un duende que solo existe dentro de esa patria que es la pista de baile. Ponga un disco de Piazzolla, sirvase un vaso de vino, lea El mejor tanguero del mundo, entre en la pista imaginaria de una milonga porteña y sueñe que el mejor tanguero es usted o que es llevada por el."
Vicente Oieni

”Kristín ritar en poetisk karta av ett symboliskt universum: dansgolvet. Att gå över gränsen in i den magiska cirkel som dansgolvet utgör innebär att träda in på ett territorium styrt av blickarnas och beröringarnas lag, av kropparnas lyhördhet. Där är det instinktens regler, dansarnas färdigheter och legenden om den porteñska nattens stora personligheter som avgör identiteten. Kristín utforskar detta rum på höga och låga klackar, med nyfikenhet och hängivenhet. Möjligen upptäcker hon i armarna på 'världensbäste tanguero' en ny del av sig själv. Kanske är hon vid gryningen inte längre den samma, kanhända är världens bäste tanguero ett väsen som bara existerar i dansgolvets värld. Sätt på en CD med Piazzolla, häll upp ett glas vin, läs Världens bäste tanguero, föreställ dig att du befinner digpå en porteñsk milonga och dröm att du själv är världens bäste tangueroeller att det är han som för dig i dansen.”
Vicente Oieni (svensk övers. Johan Järlehed)

“Kristin draws a poetic map of a symbolic space: the tango dance floor. Crossing over the line to enter into the magic circle of the tango floor is getting into a territory where glances, light touches and the tremble of bodies rule. Credentials are defined by instinct, skill and the sagas of the characters of Buenos Aires’ night life. Kristin goes exploring this surface on both running shoes and high heels, softly, and ready for a thrill. Perhaps while dancing in the arms of the “World’s best tango dancer” she discovers something new about herself. Perhaps, as the morning breaks, she is no longer the same. Perhaps the “world’s best tango dancer” is a midget that lives only there, in that small country of the tango dance floor.
Put one of Piazzola’s records on your record player, get yourself a glass of wine, read “El mejor tanguero del mundo” , enter into an imaginary “milonga” of Buenos Aires, and dream of being the World Best Tango Dancer, or allow yourself to be led by him.”
Vicente Oieni
(to english by Carlos Caceres)

*

"... Nog den bästa text jag läst om tango. Framförallt den där känslan av att möta någon på dansgolvet som man helt går in i känslan med, och som man egentligen skulle vilja dansa en dans med som aldrig tog slut. En enda lång koncentrerad närvaro. ..."

Johan Ekelund (i november 2006)

"... vad fin texten var! drabbades av "hemlängtan" till BsAs.. "

Lisa Ottosson (i november 2006)

Förutom att den är välskriven och fint uppbyggd var det så mycket väsentlig tangoerfarenhet i den att jag måste le. Tack!

Fredrik Agell tanguero och dr. fil. i litteraturvetenskap (august 2008)

Umsagnir lesenda

2005-11-30T03:59:00.000-08:00

Ljósmynd: ©Kristín Bjarnadóttir

Ljóðrænt landabréf eða íslensk þýðing úr tangósku?

Íslenskar frásagnir um argentínskan tangó eru sjaldséðar í nútímabókmenntum ... Kristín Bjarnadóttir hefur því lítið um lærifeður þegar hún þýðir úr “tangósku yfir á íslensku” (sjá umsögn Bjarna Arngrímssonar).
Hér birtast brot úr umsögnum lesenda, sem dansa ýmist í áþreifanlegri merkingu eða dansa innra með sér:

“Þetta er falleg mynd ... nú er ég búinn að lesa hana aftur; ég heillaðist við fyrsta lestur en nýt hennar enn betur á bók en blaði ...”
Tangóari í Reykjavík

”Hún er mjög sjarmerandi, svo skemmtilega ljóðræn og fallega uppsett. Og svo upplögð til að læra svolítið í spönsku!!”
Inga Huld Hákonardóttir, sagnfræðingur

"It is a beautiful piece of work ... It reads like it was written in BuenosAires."
Carlos Caceres, argentínskur háskólaprófessor í Ástralíu.

"... mér finnst að allt tangófólk ætti að kaupa hana."
Hjörleifur Valsson , fiðluleikari

"Ég las íslenska hlutann strax og fannst hún mjög góð. Mig langaði eiginlega bara í framhald af sögunni, hún var svo spennandi ... áður en ég fer til Mexíkó, ætla ég að lesa spænsku þýðinguna. "
Freyja Kristinsdóttir, dýralæknir í Kaupmanahöfn

“Mér finnst bókin fráber, hún er vel skrifuð, skemmtileg og dularfull og á sama tíma lærdómsrík fyrir fólkið sem hefur aldrei komið til Buenos Aires”.
Katrin Schmucker, háskólanemi í Reykjavík og tangókennari í Leikhúskjallaranum

"Þessi saga er alveg yndisleg ... "
Guðný Ása Sveinsdóttir, heimilislæknir í Gautaborg

“ Dálítið merkilegt hvernig hún fjallar um tengsl sem eru þó eru ekki raunveruleg tengsl /.../ Ég les þetta sem ljóð, með einkennilegri tilfinningu sem minnir mig á að ganga um úti í glaða sólskini með þykk sólgleraugu /.../Tengslin eru kannski raunveruleg en ekki varanleg. Eða varanleg í tangóveröldinni. Það óraunverulega gæti kannski verið að íslenskan eigi hvorki orð né setningastruktur til að hægt sé að þýða ljóð beint frá tangósku á íslensku? Þessa hugmynd sæki ég í reynsluna af að vinna med heyrnarlaust fólk sem talar fingramál. Fingramálið er nefnilega ekki sænska eða neitt annað talað mál. Alla vega setti þetta ljóð heilann á mér í hreyfingu með allskonar viðlíkingum, flamenco í kjallaraholu í Cordoba, sólarupprás í tunglskini í hávaðaroki útaf Snæfellsjökli ... heilinn fer í spinn.”
Bjarni Arngrímsson, barnageðlæknir í Gautaborg

úr þýddri umsögn argentínska sagnfræðingsins Vicente Oieni (sjá umsögn á spænsku hér fyrir ofan) :

“Kristín teiknar ljóðrænt landabréf yfir táknrænt rými: dansgólfið. Farið er yfir mærin inn í töfrahring tangósins þar sem augnaráð, snerting og næmi líkamanna ráða ríkjum. /.../ Kristín kannar þetta svæði bæði á háhæluðum og flatbotna dansskóm af áhuga og auðmýkt. Kannski kynnist hún nýrri hlið á sjálfri sér í örmum “heimsins besta tangóara”, ef til vill er hún ekki sama manneskjan að morgni. Hugsanlega er Heimsins besti tangóari huldumaður sem aðeins á heima innan landamæra dansgólfsins. Settu plötu með Piazzolla á fóninn, /.../, lestu Heimsins besti tangóari, vertu í huganum á milongu í Buenos Aires og láttu þig dreyma um að þú sért heimsins besti tangóari, eða að hann stjórni þér í dansinum.”
Vicente Oieni, argentínskur sagnfræðingur (við Ibroamerikanska deild háskólans í Gautaborg).